tu
![]() |
AsturianuEditar
Pronunciación y silabación: [ ˈtu ]
Etimoloxía: Del llatín tu.
PronomeEditar
- Pronome tónicu suxetu pa la segunda persona singular.
Pallabres rellacionaes
- ti, tigo, te, contigo; to, tuyu
- vusté
- yo, él~elli, ella, nós~nosotros/nosotres, vós~vosotros/vosotres, ellos, elles
TraduccionesEditar
CatalánEditar
Pronunciación y silabación: [ ˈtu ]
PronomeEditar
- Tu, pronome tónicu suxetu pa la segunda persona singular.
- Ti, pronome tónicu preposicional pa la segunda persona singular.
EspañolEditar
Pronunciación y silabación: [ tu ]
AxetivuEditar
singular masculín y femenín tu; plural masculín y femenín tus
- To.
FrancésEditar
Pronunciación y silabación: [ ty ]
«tu» (rexistru)
PronomeEditar
- Pallabra que marca la segunda persona singular nos verbos.
Usu
- N'asturianu, esti pronome nun se correspuende col pronome tu, sinón col morfema verbal qu'amuesa esa persona gramatical:
- Tu chantes → cantes (Toi tu chantes → Tu cantes)
Pallabres rellacionaes
ItalianuEditar
Pronunciación y silabación: [ ˈtu ]
«tu» (rexistru)
PronomeEditar
- Tu, pronome tónicu suxetu pa la segunda persona singular.
Pallabres rellacionaes
LlatínEditar
Pronunciación y silabación: [ tuː ]
PronomeEditar
- Tu, pronome tónicu suxetu pa la segunda persona singular.
MirandésEditar
Pronunciación y silabación: [ ˈtu ]
PronomeEditar
- Tu, pronome tónicu suxetu pa la segunda persona singular.
PortuguésEditar
Pronunciación y silabación: [ ˈtu ]
PronomeEditar
- Tu, pronome tónicu suxetu pa la segunda persona singular.
Usu
- Esta forma úsase en Portugal. En Brasil ye cuasi inesistente, sustituyida por você.
Sinónimos
RumanuEditar
Pronunciación y silabación: [ ˈtu ]
PronomeEditar
- Tu, pronome tónicu suxetu pa la segunda persona singular.