AragonésEditar

  Pronunciación y silabación: [ ˈmon ]

  SustantivuEditar

masculín singular mont; plural monts

  1. (Xeoloxía), (Xeografía) Monte (elevación del terrenu).
  2. (Xeografía) Monte (términu pa nomar un monte particular).

  Sinónimos

  Pallabres rellacionaes


CatalánEditar

  Pronunciación y silabación: [ ˈmon ]

  Homófonu: món

  SustantivuEditar

masculín singular mont; plural monts

  1. (Xeografía) Monte (términu pa nomar un monte particular).
  2. (Xeoloxía), (Xeografía) (Arcaísmu) Monte (elevación del terrenu).

  Usu

  • Como nome común sinónimu de muntanya, tien un usu solo lliterariu y ye un arcaísmu na llingua actual; úsase solo en topónimos, como por exemplu "el mont Carmel", "el mont Blanc", "el Montseny", etc.

  Sinónimos

  Pallabres rellacionaes

FrancésEditar

  Pronunciación y silabación: [ mɔ̃ ]

(rexistru)

  SustantivuEditar

masculín singular mont; plural monts

  1. (Xeografía) Monte (términu pa nomar un monte particular).

  Pallabres rellacionaes


OccitanuEditar

  Pronunciación y silabación: [ ˈmun(t) ]

(rexistru)

  SustantivuEditar

masculín singular mont; plural monts

  1. (Xeografía) Monte (términu pa nomar un monte particular).

  Pallabres rellacionaes